MalinFrey

Risk för att verka deprimerad men om man tror det så kanske man inte bör läsa detta...

Jag önskar denna vecka aldrig kom. Jag ångrar allt som hänt, även om det kanske är bra för mig. Jag tänker för mycket på vad som finns och inte finns, vad som hänt och vad som håller på att hända. Jag är så trött på verkligheten att jag bara vill bort härifrån. Jag vet inte vad jag gör för fel eller om jag ens gör något fel. Jag är orolig för allt, att gå till skolan, komma hem, vara med någon, att någon ska ringa, för jag vet hela tiden vad mina svar och alla reaktioner kommer bli. Mitt liv är som en historia som redan är skriven, men som jag bara nu lever upp till. Jag vet vad som kommer hända och det har jag tänkt på länge. Jag önskar att det blev en skillnad i mitt liv, i ditt  liv och i alla andras liv. Men det skulle jag aldrig klara av och det har många redan påpekat, så jag behöver inte höra de igen! Allt som ni säger har man redan hört förut så tänk efter innan ni pratar, för man kan såra någon lika lätt som man kan göra någon glad! Det har jag märkt nu. Jag är rädd att detta kommer bli min verklighet, att jag hela tiden kommer gå och fundera på vad som kommer hända sen, även om jag redan kan gissa. Jag saknar livet när jag var liten då jag ändast funderade på hur jag skulle knyta skorna eller då man blev glad av att någon kittlade mig på näsan, livet var mycket lättare då. Men jag antar att jag måste acceptera mitt förflutna för att sedan kunna gå vidare. Men hur kommer man över något som har funnits så länge i ens liv, och som faktiskt på ett sätt förändrat och gjort en starkare?